Även Åke Smedbergs inställning hade varit bra att komma till rätta med; och varför förlaget ville att hans roman skulle säljas på det missvisande sättet? Det var ju misskrediterade för en annan konstnär och falsk marknadsföring ála Marklund. Men den värsta ormen här är Sveriges Författarbundet och Bonniers ihop.
Då jag inte vet Åke Smedberg syften. Jag tycker han skall vara glad att jag inte stämde förlaget men inte ett ljud därifrån. Min syn på att han som konstnär är klar, konstnär är han inte kanske nasare av taskiga texter men författare eller konstnär, nej tyvärr Smedberg harva på du inom vården ett tag till. Din härva står du bra i själv.
Åke Smedberg misskrediterar Norrland och Ni recenserar och köper hans romaner. Obegripligt. Han tillåter falsk marknadsföring.
Vad handlar det här egentligen om? I Åke Smedbergs roman förekommer en Rolf Ståhle. Han är alkoholist och lurar hantverkare, och är uppåt 50 år. Det är en norrländsk värld full av alkoholister, slampiga fruntimmer och dumma hantverkare. Det är långt ifrån den bild jag har av norrländska män och kvinnor i allmänhet, visst kan det finnas en och annan med kantigt sätt men det får man ta. Det är inte alla som fått silversked i munnen som de 70- talet medlemmarna Bonniers. Finnar gillar också de var verkliga förebilder i finska vinterkriget. Sisu ja visst, så jävla trevligt.
Fitzgerald skrev en bok om The Great Gatsby; läs inledningen Smedberg kanske du fattar nått om nått.
Norrlänningar är ärliga om de är verkliga norrlänningar, utbölingar finns som är falskt som vattnet.
Åke och hans värld (fin var filmen men denne Åke?) är en dystopisk värld med sjuka människor i. Han måste ju gräva där han står eller så är det hans fantasi som är så sjuk. Jag bevistar den inte längre denna Smedbergska nippriga och tungt belastade missbruksvärld.
Han lever i en sjuk värld där glädjen inte längre existerar. Värre; du kan inte göra en ängel av en apa Smedberg och dina romaner blir inte bättre med åren.
Han har hängt Gud i trädet flera gånger om. Hans världar tillhöra Satan. Faan har nog denne Smedberg tungt i sitt grepp på olika sätt. Smedberg är nog mer lik denne Rolf Ståhle än någon annan kan jag tänka.
Jag är nöjd med förlikningen och som Helena Giertta nu varit del i att verkställa. Helena Giertta är chefredaktör på tidningen Journalisten. Jag är medlem i journalistförbundet. Hon uttryckte tidigt att det var sjukt det som jag beskrev att HD lyckats med. Och det var en besynnerlig och problematisk inställning då HD hade inställt sig på just att inte rätta det som uppenbarligen var fel och sannolikt nära förtal. HD har nu rättat till sitt fel. Chefredaktören för avdelningen kultur hos HD har ringt och bett om ursäkt. Det hela blev ett riktigt trevligt samtal med Gunnar Bergendahl. Önskar er en solig dag där.
Även om jag inte kan begripa hur detta gått till eller mera varför mitt namn hamnade där ut i skogen för tokigt blev det. Blåbär är blåbär så är de väl. Björnar tycker om blåbär men skriver ett blåbär om Björnen som om Björnen vore en missbrukare ja, då blir det tokigt och björnen arg.
För det enda jag missbrukar det är andra författares texter, helst döda författares.
Bonniers har inte bett om ursäkt.
Sveriges Författarförbund ansåg att de inte ville agera. Jag fick klara mig själv, det har jag ju alltid gjort.
Travelled ways no one else have in this fucked up and crazy, read .., ding ding world...
Jag är medlem i Sveriges Författarförbund sedan 2004 i två sektioner, den skönlitterära och barn och ungdoms sektionen. Jag vill gärna vara det ett tag till trots deras fadäs här. Deras jurist verkar inte med hela vägen, vad är hans problem när han inte går medlemmarnas ärenden, är han också köpt av Bonniers?
Ordförande är poeten Mats Söderlund, utgiven sedan många år på Bonniersförlag. Han är min vän på ett sätt, vi har gått i samma skola en gång Skurups folkhögskola .., och jag gillar Mats men andas man Bonniers ja, då går det inte att resonera längre tydligen. Knäppt sa räven och knäppte en skata.
Och förbundet är fullt av ormar. Du vet inte vem du kan lita på där.
Nå, nu lämnar vi detta, även om jag tycker att folk fått trampa på mig utan att de bett om ursäkt. Konstiga människor finns det överallt. Förläggare Isaksson hos Bonniers är för mig en konstig kuf liksom styrelsen i Bonniers. Och då skall jag ändå säga tack för Mare Kandre för det var han, Isaksson som hittade Mare, en soulmate som heter duga. Jag var alltid förälskad i henne och i hennes texter.
Nu springer en hare fort iväg ..., Updike tack för den hoppas den springer till Norrland där det blir fest till sommaren på Norra berget, Skvaderlandet.
Nu så här efteråt är jag mest bekymrad över att Andrew Wyeth är död.
Andrew Wyeth är den amerikanska målarkonstens Fitzgerald fast i målarvärlden. Hur många Great Gatsby har han inte gjort.
Omåttligt populär men alltid i kylan för etablissemanget. Han beskrivs som det
stora problemet för den amerikanska konsten. En fri konstnär kan aldrig vara ett problem men en köpt är det alltid.
Han dog alltså 16 jan vid en ålder av 91.
Min far, Gösta Ståhle även han konstnär // skulptör, dog den 16 jan 2000. Han var född 1928.
Andrew Wyeth bästa tavla är kallad för Christinas värld / Christinas World. Han gillade det Nordiska. Han älskade detaljerna. Han älskade kvinnorna, nå, vi är lika på många sätt då.
Time skriver:
"Wyeth´s skills as a draftman - and maybe as a showman- are owed to his boisterous, demanding father, the gifted illustrator N.Y Wyeth"
Citat av Richard Lacayd - Times sid 11, february 2 - 2009.
Andrew Wyeth was before is own time ... menar jag, då hans tavlor är enastående. Christinas World hänger fortfarande i ett sidorum på New York´s City´s Museum of Modern Art. Varför inte in på en mer betydande plats?
Andrew Wyeth blev amerikas, obs se stavningen med litet a idag, hittills mest betydande konstnär. Han var långt före alla andra till och med Norman Rockwell.
Info:
Gösta Ståhle was born in Norrbotten 1928. He was educated in Stockholm and became an egineer in the early fifties. During a major time of his life his profession led to management in industry(ies). In the beginning of that period of time he started to get intrested in Modern Art.
Ståhle tried various techniques, but sculptures turned out to be his choice. He had the last years a studio in Osterström, in Medelpad near the Capitol of Norrland, Sundsvall.
"För även om G. Ståhles byggen av järn och stål, av metall och tråd och lust och lusta, är fysisk och bastanta och kraftfulla så är de likafullt bevis för en enda stor längtan ... Det är denna koncentrerade akt av längtan hem och bort, denna utkristalliserade poesi som Gösta Ståhle bygger sina verk. Han samlar sig till dessa resans tempel. Jag tänker på "DEN FLYGANDE HOLLÄNDAREN" och vet att hans verk hela tiden kretsar kring vår andlösa resa i natten ...
Stig Åke Stålnacke ...
Gösta Arnold Ståhle
280617 - 200116
